Orkanen Katrina, som nådde land i Louisiana i augusti 2005, är en av de värsta naturkatastrofer som någonsin drabbat USA. Den ödelade samhällen längs hela Gulfkusten och tvingade mer än 1,5 miljoner invånare att evakuera sina hem.
Det är välkänt att den förstörelse och sorg som orsakas av orkaner och andra naturkatastrofer kan skada den psykiska hälsan på kort sikt. En ny analys, medförfattad av Jonathan Purtle från NYU School of Global Public Health, visade att självmord och överdoser ökade bland lokala invånare direkt efter skogsbränderna på Maui, och andra studier har visat en ökning av psykiatriska läkemedel som skrivits ut till kalifornier under de sex veckorna efter skogsbränderna i närheten.
Men vad händer efter att kamerorna lämnat platsen och federala stöd- och återuppbyggnadsprogram avslutats? Och varför kan vissa människor återhämta sig snabbt efter en katastrof, medan andra kämpar i åratal?
Dessa frågor är centrala i den forskning som leds av Alexis Merdjanoff, chef för programmet för miljö och folkhälsa och biträdande professor i social- och beteendevetenskap vid NYU School of Global Public Health. Som sociolog fokuserar Merdjanoff på långsiktig återhämtning och resiliens hos befolkningar som drabbats av katastrofer, från orkanerna Katrina, Sandy och Ian till oljeutsläppet från Deepwater Horizon.
”Återhämtningsprogram fokuserar ofta på de första tre till sex månaderna efter en katastrof, men människor behöver fortfarande hjälp efter den tiden”, säger Merdjanoff. ”De kanske inte inser vad de behöver förrän deras bostadssituation är löst och deras barn är tillbaka i skolan. När de mer akuta behoven är tillgodosedda kan de behöva ett mindre företagslån eller psykologhjälp.”
Under de senaste 15 åren har Merdjanoff analyserat data från Gulf Coast Child and Family Health Study, en longitudinell forskningsstudie ledd av David Abramson vid NYU School of Global Public Health, som omfattar mer än tusen familjer i Louisiana och Mississippi som blev hemlösa eller drabbades av stora störningar på grund av orkanen Katrina. Nu, två decennier efter stormen, reflekterar hon över vad forskarna har lärt sig av dessa invånare och hur deras resultat kan hjälpa samhällen att återhämta sig efter framtida katastrofer.
Lärdomar från långvariga efterverkningar
Studier visar att starka sociala band och stöd från samhället ökar människors motståndskraft och förmåga att återhämta sig efter katastrofer. Att förlora sitt hem kan däremot ha en rad negativa effekter, från försämrade utsikter på arbetsmarknaden till försämrad psykisk hälsa.
Med hjälp av enkätdata från invånare i New Orleans fann Merdjanoffs forskning att skador på bostäder och att vara hyresgäst (snarare än husägare) var kopplade till större emotionell stress. Dessa dåliga psykiska hälsoresultat kvarstod ofta i mer än ett decennium efter orkanen. Faktum är att fördröjda PTSD-symtom var vanliga efter orkanen Katrina, vilket kortsiktiga katastrofprogram inte lyckas hantera.
Många invånare i Gulf Coast kunde återvända till sina hem efter Katrina, och studier visar att denna grupp hade bättre psykisk hälsa än de som flyttade eller bodde i osäkra bostäder. Men andra återvände aldrig och flyttade permanent till andra områden.
I en ny studie publicerad i Traumatology fann Merdjanoff tre faktorer som kom upp i samtal med invånare i New Orleans när de skulle bestämma sig för om de skulle återvända till staden eller flytta: bostadspriserna efter Katrina och levnadskostnaderna, inklusive höjningar av försäkringar och skatter i New Orleans; familjeband och socialt stöd som påverkade både flytt och återvändande till New Orleans; och en stark anknytning till New Orleans.
Merdjanoff tror att vi kan dra lärdomar av de långsiktiga effekterna av orkanen Katrina och använda forskningsresultaten för att förutsäga framtida behov av mentalvård efter andra katastrofer, som de senaste skogsbränderna i Kalifornien och översvämningarna i Texas. Hon menar till exempel att mentalvårdstjänster bör vara tillgängliga för invånarna minst ett år efter en katastrof, inte bara några månader. Dessutom kan katastrofprogram erbjuda riktat stöd för mental hälsa till dem som tvingats lämna sina hem under längre perioder.
Och även om återhämtningsprogram på federal nivå behöver långsiktiga modeller och investeringar, är det också mycket viktigt att fokusera på samhällsnivå. Detta innefattar att utnyttja betrodda samhällsorganisationer i återhämtningsprocessen – till exempel genom att integrera psykiska hälsoprogram i institutioner som skolor, som man gjorde i New Orleans efter Katrina, eller genom att tillhandahålla bostadsresurser och hjälp via befintliga samhällsorganisationer.
”Mycket av arbetet måste göras på samhällsnivå, eftersom en stor del av katastrofåteruppbyggnaden handlar om social sammanhållning”, säger Merdjanoff.
Åldras på plats när din plats är utsatt
Medan en betydande del av katastrofforskningen har fokuserat på familjer och barn, är ett växande forskningsområde för Merdjanoff katastrofers inverkan på äldre vuxna.
”Människor vill åldras i områden som är utsatta för orkaner, värmeböljor, översvämningar och skogsbränder”, säger hon om det vanliga målet att flytta till strandstäder och varmare klimat över hela landet när man går i pension. ”Vissa tycker att det är en bra idé att flytta människor från utsatta områden, men om man vet något om äldre vuxna så vet man att de inte vill lämna sina hem. Om det är den verklighet vi har att göra med, vad behöver äldre för att kunna åldras i områden som är utsatta för frekventa klimatrelaterade katastrofer?”
För att besvara denna fråga har Merdjanoff tillbringat mycket tid med att prata med äldre i Louisiana under årtiondena efter orkanen Katrina, i kustområdena i New Jersey och New York som drabbades av orkanen Sandy, och i orkanen Ians väg i Florida. Genom intervjuer, fokusgrupper och enkäter lyssnar hon på deras berättelser och personliga erfarenheter av katastrofer och de utmaningar de har mött under återuppbyggnaden.
Merdjanoff har lärt sig att katastrofer innebär en ökad risk för äldre, och inte bara på grund av hälsoproblem eller social isolering. Äldre löper också en särskilt stor risk att bli lurade – av rovgiriga entreprenörer, personer som utger sig för att vara FEMA-tjänstemän eller bedragare som stjäl identiteter för att få ut försäkringspengar eller återuppbyggnadsstöd.
Även om hon ser vissa geografiska skillnader – till exempel är äldre i New York City mindre ensamma än i andra områden, även om bostäderna är mycket mindre överkomliga – har hon också funnit gemensamma erfarenheter mellan olika katastrofer och platser. Dessa gemensamma utmaningar och lösningar har lett Merdjanoff till att utveckla ett pilotprogram för att öka katastroftåligheten bland äldre.
Programmet, som hon planerar att testa i New York City, Jersey Shore och Florida, kommer att para ihop äldre med unga människor för att genomföra en serie övningar kring katastrofberedskap, minnesdelning och att identifiera och undvika bedrägerier. Under tiden kommer paren att bygga upp social sammanhållning och lära av varandra – för det handlar inte bara om att äldre får hjälp av sina yngre motsvarigheter. Äldre vuxna framställs ofta som offer vid katastrofer, men de bidrar med värdefull erfarenhet i svåra situationer som faktiskt kan öka deras motståndskraft.
”Äldre vuxna har varit med om mycket. De kan ha förlorat en make eller maka eller vänner, eller själva återhämtat sig från sjukdom”, säger Merdjanoff. ”De har upplevt tillräckligt för att kunna sätta saker i perspektiv. Hur kan vi utnyttja detta perspektiv för andra och använda äldre vuxna som en resurs?”
Naturkatastrofer är oundvikliga, men deras konsekvenser är det inte. Merdjanoff hoppas att en djupare förståelse för deras långsiktiga påverkan på människor under hela livet kommer att hjälpa samhällen att sluta göra samma misstag.
”Det är frustrerande att se att samma saker som hände under orkanen Katrina också hände under Sandy och Ian och de senaste översvämningarna i Texas”, säger Merdjanoff. ”Vi måste tänka kreativt om vad vi kan lära oss av de viktiga lärdomarna från Katrina för att se till att människor inte drabbas av samma konsekvenser.”
Mer information: Sofia Curdumi Pendley et al, Drivers of return migration and permanent relocation among Hurricane Katrina survivors: A qualitative analysis., Traumatology (2025). DOI: 10.1037/trm0000608
