Haven har länge försörjt mänskligt liv, men en ny studie från UC Santa Barbara visar att klimatförändringar och mänsklig påverkan driver haven mot en farlig tröskel.
Haven är vidsträckta och mäktiga och kan verka gränslösa i sin rikedom och okänsliga för störningar. I tusentals år har människor försörjt sig och levt sina liv med hjälp av havet, och förlitat sig på dess mångsidiga ekosystem för mat och material, men också för rekreation, affärer, välbefinnande och turism.
Men framtiden för våra hav är oroande, enligt forskare vid UCSB:s National Center for Ecological Analysis and Synthesis (NCEAS).
”Vår samlade påverkan på haven, som redan är betydande, kommer att fördubblas fram till 2050 – på bara 25 år”, säger marin ekolog och NCEAS-direktör Ben Halpern, som ledde arbetet med att prognostisera det framtida tillståndet för marina miljöer när de böjer sig under den kombinerade pressen från mänskliga aktiviteter, som bland annat omfattar havsuppvärmning, förlust av fiskebiomassa, havsnivåhöjning, försurning och näringsföroreningar.
”Det är allvarligt. Och det är oväntat, inte för att påverkan kommer att öka – det är inte överraskande – utan för att den kommer att öka så mycket, så snabbt.”
Forskargruppen, som inkluderar medarbetare från Nelson Mandela University i Sydafrika, har också funnit att tropikerna och polerna kommer att uppleva de snabbaste förändringarna i påverkan, och att kustområdena kommer att drabbas hårdast av den ökade påverkan.
Deras forskning är publicerad i tidskriften Science.
En omfattande global modell av mänskliga effekter
I takt med att mänsklig aktivitet på havet och längs kusterna har intensifierats, har också effekterna på den marina miljön ökat. Halpern och en grupp forskare tog sig för första gången an utmaningen att förstå hur dessa delar hänger ihop och påverkar havet för nästan 20 år sedan, vilket lade grunden för den aktuella studien.
”Man följde upp en fråga i taget, men inte allt tillsammans”, säger Halpern. ”Ännu viktigare var att det fanns en utbredd uppfattning att havet är så stort att människans påverkan omöjligen kunde vara så stor.”
Deras strävan att skapa en omfattande modell av människans påverkan på havet ledde till en artikel i tidskriften Science 2008, en banbrytande studie som sammanfattade 17 globala datamängder för att kartlägga intensiteten och omfattningen av mänsklig aktivitet på världens hav. Den initiala bilden visade uppseendeväckande resultat: Ingen plats var opåverkad, och 41 % av världens marina miljöer var kraftigt påverkade.
”Den tidigare artikeln visar var vi befinner oss; den aktuella artikeln visar vart vi är på väg”, säger Halpern.
Havsuppvärmning och förlust av biomassa på grund av fiske förväntas vara de största bidragande faktorerna till framtida kumulativa effekter. Samtidigt står tropikerna inför snabbt ökande effekter, medan polerna, som redan upplever en hög nivå av påverkan, förväntas uppleva ännu mer.
Enligt artikeln kan den höga nivån av framtida påverkan ”överskrida ekosystemens förmåga att hantera miljöförändringar”, vilket i sin tur kommer att innebära utmaningar för mänskliga samhällen och institutioner på olika sätt.
Världens kuster förväntas drabbas hårdast av dessa ökande kumulativa effekter – en föga förvånande verklighet, säger forskarna, med tanke på att de flesta mänskliga användningarna av havet sker nära kusterna. Men det är ändå ett ”oroande resultat”, enligt artikeln, eftersom kusterna ”är där människor får mest nytta av havet”.
Dessutom är många länder beroende av havet för mat, försörjning och andra fördelar. ”Många av dessa länder kommer att drabbas av betydande ökningar”, säger Halpern.
Författarna hävdar att införandet av politik för att minska klimatförändringarna och stärka fiskeriförvaltningen kan vara effektiva sätt att hantera och minska människans påverkan, med tanke på den stora roll som havsuppvärmningen och förlusten av biomassa spelar i uppskattningen av människans framtida påverkan på havet.
På samma sätt kan prioritering av förvaltningen av livsmiljöer som förväntas drabbas hårt – såsom saltmyrar och mangroveträsk – bidra till att minska trycket på dem.
Genom att presentera dessa prognoser och analyser hoppas forskarna att effektiva åtgärder kan vidtas snarast möjligt för att minimera eller mildra effekterna av det ökade trycket från mänsklig aktivitet.
”Att kunna se in i framtiden är ett mycket kraftfullt planeringsverktyg”, säger Halpern. ”Vi kan fortfarande förändra den framtiden; denna artikel är en varning, inte ett recept.”
Forskningen i denna artikel har också bedrivits av Melanie Frazier och Casey C. O’Hara vid UCSB, samt Alejandra Vargas-Fonseca och Amanda T. Lombard vid Nelson Mandela University i Sydafrika.
Mer information: Benjamin S. Halpern et al, Cumulative impacts to global marine ecosystems projected to more than double by midcentury, Science (2025). DOI: 10.1126/science.adv2906. www.science.org/doi/10.1126/science.adv2906
