Smältande istäcken i Nordamerika spelade en mycket större roll för den globala havsnivåhöjningen i slutet av den senaste istiden än vad forskarna hade trott, enligt en studie ledd av Tulane University och publicerad i Nature Geoscience.
Resultaten omkullkastar årtionden av konventionell visdom om hur jorden kom ur sin senaste stora istid och kan omforma hur forskarna ser på riskerna med klimatförändringar i dagens uppvärmda värld.
För mellan 8 000 och 9 000 år sedan orsakade de smältande isarna i Nordamerika ensamma en global havsnivåhöjning på mer än 30 fot (cirka 10 meter). I åratal antog forskarna att Antarktis hade en större inverkan under denna period, men den nya studien visar motsatsen: Antarktis roll var relativt liten, medan ismassorna i Nordamerika var den dominerande drivkraften.
”Detta kräver en omfattande revidering av isens smältningshistoria under denna kritiska tidsperiod”, säger Torbjörn Törnqvist, Vokes-professor i geologi vid Tulane och medförfattare till studien. ”Mängden sötvatten som rann ut i Nordatlanten var mycket större än man tidigare trott, vilket har flera konsekvenser.”
Nordatlanten är en av de mest känsliga delarna av det globala klimatsystemet och driver havsströmmar som Golfströmmen, som gör att vädret i nordvästra Europa är mycket mildare än det annars skulle vara.
Årtionden av forskning har visat att dessa strömmar kan försvagas på grund av tillströmningen av sötvatten, till exempel från Grönlands smältande is. Detta skulle inte bara leda till en dramatisk nedkylning i Europa, utan också kunna förändra nederbördsmönstren i Amazonas.
Tulane-resultaten tyder på att systemet var förvånansvärt motståndskraftigt i det förflutna, vilket skiljer sig från senare studier som har kommit fram till att en försvagning eller till och med ett kollaps av Golfströmmen är nära förestående.
”Det är uppenbart att vi ännu inte helt förstår vad som driver denna viktiga komponent i klimatsystemet”, säger Törnqvist.
Det är notoriskt svårt att rekonstruera havsnivåerna för mer än 8 000 år sedan, eftersom det ofta kräver borrning till havs. Ett genombrott kom när den tidigare postdoktorn Lael Vetter vid Tulane University upptäckte djupt begravda forntida myrsediment som bevarats precis över Mississippi-floden från New Orleans. Kol-14-datering av dessa prover förde rekonstruktionen av havsnivån tillbaka till mer än 10 000 år.
Med utgångspunkt i det arbetet kombinerade den tidigare doktoranden Udita Mukherjee uppgifterna från Mississippideltat med data från Europa och Sydostasien. Den globala jämförelsen visade på slående skillnader i havsnivåhöjningen – skillnader som endast kunde förklaras av en mycket större isavsmältning i Nordamerika.
”Denna forskning är en tydlig påminnelse om komplexiteten i vårt klimatsystem och smältande istäcken”, säger Mukherjee, som nu är postdoktorand vid Hongkonguniversitetet.
”Att bredda vårt fokus bortom Nordamerika och Europa till att omfatta värdefulla högkvalitativa data från Sydostasien var avgörande för denna studie. Genom att anamma ett verkligt globalt perspektiv i klimatstudier kan vi öka vår förståelse och arbeta tillsammans för en hållbar framtid.”
Mer information: Havsnivåhöjningen i slutet av den senaste deglaciation dominerades av nordamerikanska istäcken, Nature Geoscience (2025). DOI: 10.1038/s41561-025-01806-0.
