Permafrost är jord, sediment eller berg som har en temperatur på högst noll grader under minst två år i följd. Den behöver inte ligga synlig vid markytan. Ovanför kan ett lager tina varje sommar och frysa igen på vintern.
Frusen mark är inte samma sak som en glaciär
En glaciär består av is som bildats av snö och rör sig under sin egen tyngd. Permafrost är ett temperaturtillstånd i marken. Materialet kan innehålla mycket is, lite is eller i vissa fall nästan ingen is alls.
Vintertjäle som försvinner varje sommar uppfyller inte definitionen. Det är de sammanhängande frusna åren som gör skillnaden, inte hur kallt det råkar vara en viss dag.
Det aktiva lagret tinar redan under normala år
Det översta skikt som fryser och tinar säsongsvis kallas aktivt lager. Dess djup varierar mellan platser och år. Växtlighet, snötäcke, markfukt och temperatur påverkar hur värmen når ned.
När klimatet förändras kan det aktiva lagret bli djupare och permafrostens temperatur stiga. Det är därför en observation av sommartinad ytjord inte ensam visar att permafrosten under den har försvunnit.
För att förstå utvecklingen behövs mätningar över tid och på olika djup.
Upptining kan ändra själva landskapet
Där marken innehåller mycket is kan upptining få den att sjunka eller bli instabil. Det kan förändra vattenvägar, skapa svackor och påverka vägar, byggnader och annan infrastruktur.
Alla marktyper reagerar inte likadant. Ett bergparti med lite markis beter sig annorlunda än isrika sediment. Att ange hur stor yta som har permafrost räcker därför inte för att beskriva risken för markskador.
Det frusna kolet blir tillgängligt för mikroorganismer
Under lång tid har organiskt material samlats i kalla jordar. När marken tinar kan mikroorganismer bryta ned mer av materialet. Då kan kol frigöras som koldioxid och, under syrefattiga förhållanden, metan.
Hur snabbt det sker beror bland annat på temperatur, vatten och hur lätt materialet bryts ned. Upptining är därför inte liktydigt med att hela kollagret omedelbart hamnar i atmosfären.
NSIDC framhåller att permafrostens förändring påverkar både kol- och vattenkretsloppet. En förändring i dränering kan i sin tur påverka vilka gaser som bildas.
En förstärkande återkoppling, men ingen enda strömbrytare
När upptining leder till ytterligare växthusgasutsläpp kan den förstärka uppvärmningen som bidrog till upptiningen. Det är en positiv återkoppling i klimatvetenskaplig mening.
IPCC beskriver detta som ett betydelsefullt tillskott till framtida uppvärmning, men inte som stöd för ett scenario där permafrost ensam orsakar en okontrollerad, skenande uppvärmning. Hastighet och omfattning har osäkerheter och varierar geografiskt.
Beskrivningar där all frusen mark sägs passera samma tröskel samtidigt missar den variationen.
Vad behöver en uppgift om permafrost innehålla?
Fråga om den gäller marktemperatur, det aktiva lagrets djup, kollager eller uppmätta gasflöden. De måtten beskriver olika delar av samma system.
För gasernas jämförbarhet finns vår guide till koldioxidekvivalenter och GWP. Läs även om havsisens utveckling för att skilja markens och havets frusna miljöer åt.
Källor
- NSIDC: Quick Facts on Frozen Ground
- NSIDC: Why Frozen Ground Matters
- IPCC AR6, arbetsgrupp I, kapitel 5 och FAQ 5.2
Bild: Annie Spratt / Unsplash. Genrebild.
