Växande missnöje bland befolkningen, förlorat förtroende för politiken, ökad brottslighet och våld: Ekonomisk ojämlikhet leder till en rad sociala konsekvenser. Ändå spelar frågan en mycket mindre roll i de politiska partiernas valmanifest både i Tyskland och i andra länder än vad forskare tidigare antagit. Detta är resultatet av en aktuell studie från excellensklustret The Politics of Inequality vid universitetet i Konstanz, som nyligen publicerades i tidskriften American Political Science Review.
Alexander Horn, huvudförfattare till studien och forskningsgruppsledare för Emmy Noether Group Varieties of Egalitarianism, säger: ”Särskilt i länder där den ekonomiska ojämlikheten redan är mycket uttalad bland befolkningen ignorerar politiska partier i stort sett frågan i sina program. Detta gäller även vänsterpartier.”
Stark inkomsttillväxt i toppen av fördelningen, dvs. även bland dem med särskilt höga inkomster, finns inte på deras agenda. Inte ens vinster för den rikaste procenten av befolkningen leder till motsvarande politiska reaktioner.
Horn säger: ”Vi antar att orsakerna är strukturella snedvridningar i de demokratiska processerna: De rikaste människorna i ett samhälle förblir ofta osynliga för allmänheten. De fattigare delarna av befolkningen klarar däremot inte av att övervinna mobiliseringshinder. Det finns också en tendens att rättfärdiga den ojämlika status quo i meritokratiska termer, dvs. att hävda att tillgången till ekonomiska resurser är kopplad till personlig prestation.”
Först när ojämlikheten i ett land ökar, när människor med medianinkomst eller lägre hamnar ännu längre efter, reagerar partierna. Undantaget är högerpartierna, som studien visar: de reagerar varken på höga inkomstnivåer eller på förändringar i ekonomisk ojämlikhet.
Studien ger insikter i strukturella svagheter i demokratin. Enligt Horn visar resultaten att demokratier inte automatiskt korrigerar hög (inkomst)ojämlikhet. ”Tvärtom kan de skapa mekanismer som befäster ojämlikheten – och detta gäller även vänsterpartier och vänsterregeringar”, säger Horn.
Metodik
För sin studie analyserade statsvetarna under ledning av Alexander Horn systematiskt 850 000 uttalanden från valmanifest i 12 OECD-länder under en period av 50 år (1970–2020) med hjälp av online-crowdcoding.
Online-crowdcoding avser plattformsbaserat internetsamarbete mellan många människor som gemensamt analyserar stora mängder data genom kodning eller klassificering. I sin helhet är denna metod en metodologisk innovation som har bidragit till att relativisera tidigare forskningsresultat som felaktigt antog en starkare politisk reaktion från vänsterpartier på inkomstojämlikhet.
Mer information: Alexander Horn et al, Why Inequalities Persist: Parties’ (Non)Responses to Economic Inequality, 1970–2020, American Political Science Review (2025). DOI: 10.1017/S0003055425100907
